fredag 17 juni 2011

När ingen annan ser, vågar du tro på dig själv då?


Kan jag ge dig självkänsla, visst det är bara att slänga lite sådant runt omkring sig?

Faktiskt så finns det inga möjligheter att ge bort en sådan känsla. Det måste du som individ, tillåta dig att känna. Vägen till att gilla sig själv som en är, kan vara svår. Vi har så mycket med oss av dåliga erfarenheter i mötet med andra individer, uppfostran samt besvikelser av kränkningar som drabbat oss.

Till slut kan vi hamna i ett tillstånd, när vi aldrig vågar tro att någon vill mig gott, tycker om mig som jag är, ser att jag gör bra ifrån mig.  För att vi helt enkelt inte tror på oss själva. Du kanske ser på mig, lyssnar på mig och tänker, så där säger hon bara. Eller ofta kan du i en microsekund våga tro och bli glad över att du är någon. Sedan kommer tankarna som du lärt dig att tänka. Jag är inte okej. Kanske jag blir okej om jag sliter som ett djur för lite bekräftelse. En sådan som jag kan väl inte vara något, med alla mina brister och med det jag hört förstått om mig själv genom åren, tänkta ur en självkritisk bas. Där utgångspunkten är att jag inte är värd så mycket jämfört med andra.

Det jag kan ge dig är fina ord, bekräfta dina fina sidor. Tala om vad duktig du är, säga att du är helt okej som du är. Sedan är det ditt eget jobb med dig själv, kanske låta hjärnan prata med själen. Höra mina ord och tillåta dig att tänka, det stämmer nog att jag är okej.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar